Ingen återvändo.
Nu är Nellie och jag anmälda på första officiella agilitytävlingen tillsammans. Jag är lite spänd på att se hur det kommer att gå. Nellie slarvar med slalom även fast jag vet att hon kan ta det.Hon söker ingången själv,hon har rytmen och bågarna är högt över henne. Hon tar slalomet bättre om jag är fokuserad på henne. Håller en hand med henne så hon vet att jag väntar in henne.
Jag velade jättelänge för att jag vet inte om hon är per definition redo för tävling även om vi har tävlat blåbärsklass och tar banor. Mitt största problem är att HÅLLA I HENNE. Hon är så sjukt snabb och får hon minsta chans att göra något som hon vill så är hon borta. Jag har ingen chans att stoppa henne. Mamma Hippie är likadan och hippie har jag knappt kört även om jag har henne som andra tävlingshund om jag vill. Madde har fullt förtroende att jag klarar det, spring bara så löser resten sig brukar hon säga... Min enda comeback är att hundarna springer fortare än 5 meter per sekund. Vilket iaf är 3 meter längre än mig. Men såklart lyssnar hon inte på det. Du hakar upp dig på detaljer, kör bara...
Okey då!
Nu kör vi, Nellie... Nu kör vi så det ryker! Visa vad du heter och vart vi kommer ifrån!
