Emma Ingemarsdotter

Som ni som läser(typ 8 pers) har märkt har jag varit oerhört borta från radarn. Vilket är synd! Jag har haft otroligt mycket nya erfarenheter. Och bloggandet gör mig smartare att faktiskt få läsa det jag skriver och få ut mina 25000 tankar jag har på en dag. 

 

1. Nellie har gjort sitt första nollade lopp med en pinne, i agility. JÄTTESTORT! Jag lever ännu på det

2. Jag är nästan helt numera Frukostchef på Ästad vingård. Jag har fått vår frukost att bli 5 stjärnigt! SUPERSTORT!

3. Jag har gjort mitt slutprov i biologin och börjar snart med fysik. Ett av tre ämnen avklarade. Sen börjar nästa tre...

4. Jag är utbildad aktivitetsguide på Ästad Vingård också där jag alltså håller i Fångarna på gården. Jag går alltså att boka;)

5. jag fyller 25 på Onsdag!

 

Jag har sån grov åldersnoja att det är helt sjukt! Inte för att jag borde ha det heller men nånstans så känner jag mig misslyckad. Jag har hittat en gammal dagbok från när jag var 20 där min högsta dröm var att bara hitta mig själv, studera vidare, jobba med det och bara vara nöjd men det viktigaste av allt som jag hade skrivit. Välj nåt där jag kan göra en skillnad. Detta skulle jag göra tills jag var 25.. Tror ni jag har lyckats? NÄ! Jag skulle även ha en pojkvän som var ett Marry him-material.. Tror ni jag hittat Han? Nä! Och vet du? Det skiter jag fullständigt i! Jag har aldrig under dessa 5 år behövt en kille för att göra mitt liv bra. jag har lyckats med allt ändå. Jag är inte på någotvis missnöjd med mitt liv. Jag känner bara lite hopplöshet i att jag har slösat bort flera år av lycka på saker som inte gör mig lycklig.. Alls... Men det är okey. Ingen kan vara som mig. Jag har levt mitt liv på mitt sätt. Inte perfekt men som bara jag kan. 

Jag har dessutom börjat titta på två nya tatueringar som jag känner att jag måste ha. Varför jag vill ha mina tauteringar? För att dom formar mig. Det är bläckinristade minnen med en tanke eller ett minne bakom. Den jag ska ha nu ska sitta på ett nytt smärtsamt ställe av en anledning. Och det ska stå; Never a mistake, always a lesson. För att jag behöver varje dag påminnas om att det jag gör är inget misstag, att jag ber om hjälp är inget misstag, att jag känner att jag halkat efter är inget misstag. för allt annat som jag har gjort, precis som en av mina tränare sa till mig, allt har bidragit till vem jag kommer att vara. Dom som bara har gjort en grej hela sitt liv är skitduktiga på det men vad har dem att visa upp med resten av sitt liv eller när det försvinner och det är därför min kunskap och det jag pluggar har aldrig betytt mer för mig. Jag har alltid trott att jag bara är en hundmänniska. Att det är min identitet, det var det som krossade mig efter att sindra försvann.

 

Men det finns så mycket mer hos mig som är det. En annan vän sa till mig att jag är den perfekta balansen mellan helt galen och skärpt. Många får det inte att funka. Men jag gör det.