Vänskap
Vi kom hem ifrån Skällinge igår efter att varrit hus/djurvakt hela helgen. Allt har varit jättetrevligt att vara där så när vi kom hem gick jag ganska omgående och la mej i sängen och tänkte inte gå upp om jag inte måste. Men kl. 8 så vaknade jag av min mobil som lät eftersom jag alltid glömmer att stänga av ljudet. Jag hade fått ett mail av en kompis att söka en tjänst som blivit ledig. Så jag åkte ut och sökte den med CV, referenser och intyg på min kompetens. Jag hann inte ens komma tillbaka till varberg innan jag fick ett meddelande om att jag hade orsakat turbulens på jobbet för hen, Givetvis fick jag dåligt samvete för att jag såklart hade nämnt hen och ringde till nån som kunde ge mej lite klarhet på vad jag kan göra. Även om jag visste att det inte finns något jag kan göra åt saken så kändes det bra att få bekräftat att det kan inte vara mitt fel. Personen ifråga kunde sagt det själv att det var inte bra att skriva med hen. Men också att det var otroligt märkligt att människan som mottagit mitt CV och personliga brev hade läst igenom detta trots att det inte var deras och rapporterat tillbaka till hen och undrat varför denna situation har uppstått. Jag kan säga att jag var otroligt besviken och ledsen på mig själv. Det är inte lätt att komma som ny till en ny stad och nya människor allra helst när många ortbor är väldigt speciella på olika sätt. Jag kände att jag svikit hen och kommer numera inte vara välkommen. Men jag blivit försäkrad från annat håll att det skulle aldrig kunna hända.
Detta med vänskap kan man fundera länge över. Jag började igår med att fundera och reflektera över mina relationer. Eller egentligen så började det lite innan! I helgen hade Madelene besök av sin bästa kompis som hon känt sen hon var 18 år. dom håller ännu kontakten och är bra vänner. Minnen på facebook är en jättebra funktion. För att, igår läste jag ett helt obetydligt inlägg men jag hade taggat de viktigaste människorna i mitt liv vid det tillfället och idag är det inte människor jag vänder mig till med allt. Jag har även hamnat i bråk med en människa som jag mådde skit över länge, idag ser jag det som ett nödvändigt ont eftersom det fick mig att inse att den människan var inte värd min tid om man inte kan stå tillsammans genom det värsta. Idag hamnade jag i en diskussion med en gammal bekant om att hon borde berätta vad hon planerar att göra för sin familj för att visa att hon är den bättre människan. Hon har jätteproblem med sin familj. Jag, som har haft det, har själv valt att vara den bättre människan och öppna upp mig för familj och vänner och låta de som vill vara delaktiga och dom som inte vill det skita i det. men jag vill iallafall ge dom det valet. Men hon ser det inte så för att hon kan inte se skogen för alla träden. När jag var i hennes ålder ville jag så gärna ha en egen familj. Nån som älskade mig och fanns där för mig. Sen hittade jag dessa vänner som jag idag inte ha någon kontakt med. Idag har jag omgivit mig med alla människor jag vill ha i mitt liv, i gott och ont. Jag har dessutom lättare att höra av mig till dom för att jag känner inte att jag måste, utan att jag vill. Jag vet dessutom att det är okey att vissa saker alltid byts ut men det viktigaste är att jag alltid kan se att jag inte är ensam bara för att jag är själv. Den personligheten jag hade för ett år sedan finns inte på min karta idag. Jag sökte uppmärksamhet. Jag ville bli omtyckt. Det vill jag ännu men det ska inte förstöra den jag har blivit nu eftersom jag faktiskt trivs med den jag är.
Mina vänner är mitt allt, Jag gör allt för dem jag bryr mig om. Vi kommer alltid att bråka, retas, bli ovänner och bli vänner för så är det i alla relationer men det viktigaste är att jag ändå känner att jag kan räkna med dem. Och att de vet att jag älskar dem. Ensam är inte starkast men det är bra att sprida ut sig så har man ett stort nät:)
Tack för att ni finns och läser mina tankar när jag inte vet vad jag behöver. Ni vet vem ni är!
Godnatt!